När blir snippan en fitta?

Häromdagen träffade jag lilla E. Hon är snart två år. Hennes pappa är en god vän till mig och från första stund jag och E möttes (då var hon några veckor gammal) har vi gillat varandra. Kanske för att vi har en sak gemensamt, vi tycker båda att E är fantastisk.
Att umgås med någon i 1-2 års åldern är befriande. Då är allt fortfarande möjligt och omnipotensen är på topp. Man lär sig nya saker hela tiden medan omvärlden applåderar. Och pekar man på nåt så får man det ofta för omgivningen är inställd på att hjälpa denna korta varelse att nå skeden, nallen, öppna dörren.
E gillar verkligen sig själv. Med all rätt. Och hon är så nöjd med sin kropp. Och när pappan skulle byta blöja på henne ropade hon uppfodrande mitt namn. Ett blöjbyte skulle inte sätta stopp för att leka. Och hon pekade på sina tår och jag sa tår. Fina tår. Och hon pekade på sin mage och jag sa mage. Fin mage. Och hon pekade på sin snippa. Och jag sa snippa. Och hennes pappa blev lite generad och satte på ny blöja.
För E är än så länge tår och snippa likvärdiga kroppsdelar. Och jag hoppas att det håller i sig ett tag. Men jag vet ju att om ett tag blir vissa delar av kroppen mer privata. Det ingår i att växa. Men jag hoppas att hon alltid är lika stolt över sig själv. Nöjd. Och att aldrig någon säger fitta till henne som skällsord. Eller rör vid henne på ett sätt hon inte vill bli rörd.
Och att hon inuti sig själv ska behålla stoltheten och glädjen över att vara E. Att hon och jag fortsätter ha en sak gemensamt. Att gilla E.