Så firades min farmor som fyllde 90 år av barn och barnbarn och barnbarnsbarn och andra släktingar från olika grenar på släktträdet och en och annan god gammal vän. Och farmor åt och log och hade ingen aning om vad alla gjorde där eller vilka de var.
-Vem är du?
-Jag är ditt äldsta barnbarn.
-Där ser man. Trevligt.
-Alla här har kommit för att fira dig, farmor.
-Nääeh, det kan jag väl aldrig tro!
-Jo, du fyller 90 år och det vill vi fira.
-90!? Det har då ingen talat om för mig.
Kära farmor. Glömskan far som dimsjok i ditt gråhåriga huvud. Klara stunder byts mot suddiga. Men oron för att glömma, ilskan över att inte längre minnas är helt försvunnen. Farmor är nöjd. Säger ofta att hon är glad. Vill umgås och kramas. Även om hon med intellektet inte alltid vet vem hon talar med så är jag övertygad om att kroppen och sinnena minns hur en vänlig röst låter och en kärleksfull kram känns.
Fina farmor. En gång snyggast i stan. En gång smartast i sin universitetsklass. Nu finast på äldreboendet. Och kanske vimsigast.
Det är en grym sjukdom, men hon verkar ha kommit så långt att hon inte lider av glömskan längre...
SvaraRaderaHon lider inte alls. Och det är skönt.
RaderaKänns ändå som om hon är ganska lycklig :-) kram <3
SvaraRaderaTror det var mycket länge sedan som hon mådde så här bra!
RaderaDet kan nog vara fint att bo i Glömskans Dal när man är älskad. Viktigt att vi inte glömmer dom som flyttat dit......
SvaraRaderaPrecis. Även om man glömt det mesta behöver man närhet.
Raderaom man nu måste bli dement, så måste det där vara bästa stadiet. När man bara är glad. Fint så.
SvaraRaderaJa. Hon har det toppen just nu.
RaderaMm, jag känner igen det där. Har världens gladaste, kärlelfullaste o roligaste virriga morfar kram på dig
SvaraRaderaMm, jag känner igen det där. Har världens gladaste, kärlelfullaste o roligaste virriga morfar kram på dig
SvaraRaderaDet är fint att dem i livet trots vimset. Kram
Radera