tisdag 17 juni 2014

Vad ska man med vardagsrum till när man har badrum ?

Med tanke på att jag gillar att vara ensam kan man tycka att mitt val att leva med en partner och att skaffa barn är rätt korkat.Hejdå ensamhet liksom. 
Då är ju badrummet en bra uppfinning. Ett låsbart rum. Där det liksom finns oskrivna artighetsregler att man kan få vara i fred. Fast de reglerna,trots upprepat tjat, har inte min familj hajat.
Jag har viss förståelse för att små barn kan få för sig att de alltid vill se sin mamma och att en stängd dörr mellan barnet och föräldern framkallar oro. Jag kan också förstå och minnas en tid när varje sekund med partnern var dyrbar och underbar och att det inte fanns några dörrar oss emellan. Likaså kan jag leva mig in i att en mamma vill kolla så att ens barn inte drunknat i badkaret eller leker översvämning. 
Jag har betydligt mindre förståelse för att barn i 11-13 års åldern MÅSTE in i badrummet just som deras mamma satt sig till ro på toaletten eller bestämt sig för att ta en lång dusch och sanera ovälkommen kroppsbehåring. 
Det är också svårt att fatta att partnern sedan 17 år tillbaka fortfarande inte lärt sig att jag behöver vara ifred ibland. Och helt jävla obegripligt är det att min egen mor som bor hos oss några dagar just nu bara MÅSTE kissa, borsta tänderna eller fråga mig någonting preciiis när jag låst om mig.
Hälsningar från en aning förstoppad och hårig surkärring.

3 kommentarer:

  1. Barn även i åldern 20 och 18 år har samma behov. Det upphör visst aldrig.
    Tack för dagens skratt!

    SvaraRadera
  2. Så har man skrattat gott! För all del även lite igenkännande, trots att vi numera bara är två gamlingar, med två toaletter!

    SvaraRadera
  3. haha - jag lider med dig. Lösningen är nog att skaffa ett badrum till (men det är en aningen dyr lösning)

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.