Snarkare och knarkare

Maken snarkar. Har gjort periodvis i en massa år. De första åren låg jag bredvid, arg som ett bi och på morgonen slut av sömnbrist.

De senaste åren, när vi har haft mer utrymme, har jag demonstrativt lagt mig i ett annat rum. Såpass demonstrativt att han fattat vinken och valt att sova i gästrummet när han känner sig det minsta täppt i näsan.

Men ibland tar kärleken över. Och jag tänker att stackarn, han kan ju inte hjälpa att han snarkar. Så då flyttar jag snällt på mig till något annat rum när jag blir störd av hans nattliga motorsågsljud.

I natt hasade jag över till Älvans rum. La mig på golvet, på tjocka madrasser, förberedda för de små väninnorna som brukar sova över.

Och efter en stund blev jag väckt. Av Älvan.

- Snäälla mamma, tyyyst. Du snarkar, suckade Älvan.

Jaha, det verkar vara smittsamt att vara gift.

För övrigt kan jag konstatera att Mammahäxan+vin till maten+att maten innehåller en del kolhydrater= Mammahäxan vill ha fleer kolhydrater i form av chips.

Mammahäxan+ Keso och grönsaker och ingen alkohol= Inga chips.

Varför äter jag då inte Keso hela tiiiden? Svar: Den mänskliga faktorn. Jag är en kolhydratjunkie.