Trots det, att livet är mer som en gråskala, så är det roligt att tänka i klichéer. Alltså svart och vitt.
Enligt en sådan kliché skala finns det tecken på att jag är man. Eller en superkvinna.
Tecken på att jag är man:
- Jag har funnit ett skäggstrå i mitt ansikte. Har periodvis hår på bröstet. Okej då, utspridda strån, men ändå.
- Jag snusar.
- Jag föredrar whisky framför söt sprit.
- Jag är relativt ointresserad av skvaller.
- Jag hatar intriger.
- Jag älskar kött.
- Jag är inte särskilt bra på att laga mat.
- Jag gillar att slänga käft. Oftast inte på ett särskilt snällt sätt.
- Heminredning intresserar mig föga.
- Jag tycker det är tråkigt att gå på loppis.
- Jag önskar att någon annan strök mina kläder.
- Trädgårdar är till för att sitta och ta en kall öl i eller en kopp kaffe. Inte för att påta i.
- Jag är intresserad av att umgås och att tala med kvinnor. (Fast inte för att få dem i säng utan för att jag ofta tycker att kvinnor är mer intressanta än män) Så den sista punkten räknas nog inte..
- Jag har stor byst.
- Jag sminkar mig ofta. (Fast det kan män också göra, så det räknas nog inte).
- Trots att jag gillar kött, vill jag att det ska vara väl genomstekt. Jag gillar inte blod.
- Jag tycker att det är helt naturligt att efter en hel arbetsdag handla mat, tillaga den medan jag lägger in en tvätt och ser till att barnen gör sina läxor.
- Jag ligger alltid ett steg före i familjelogistiken. Alltså kan jag räkna ut vad olika aktiviteter/åtaganden/handlingar eller bristen på desamma gör för att familjelivet ska påverkas positivt eller negativt.
- Jag vet när mina barn är bekymrade eller ledsna, utan att de behöver ha talat om det.
- Jag är inte beroende av min partner för att överleva känslomässigt. Jag har vänner.
- Jag vet vad mina barn har för klädstorlek. Och hur dessa kläder ska tvättas och torkas utan att förstöras.
Precis. En människa. Önskar så att könsstereotypbeskrivningarna upphörde i denna stund. Punkt.
SvaraRadera