tisdag 31 juli 2012

Tecken på att jag är en man eller kanske superkvinna?

Livet och dess företeelser är ju icke svart och vitt. (Denna blogg vänder sig till vuxna människor, inte tonåringar).

Trots det, att livet är mer som en gråskala, så är det roligt att tänka i klichéer. Alltså svart och vitt.

Enligt en sådan kliché skala finns det tecken på att jag är man. Eller en superkvinna.

Tecken på att jag är man:
  • Jag har funnit ett skäggstrå i mitt ansikte. Har periodvis hår på bröstet. Okej då, utspridda strån, men ändå.
  • Jag snusar.
  • Jag föredrar whisky framför söt sprit.
  • Jag är relativt ointresserad av skvaller.
  • Jag hatar intriger.
  • Jag älskar kött.
  • Jag är inte särskilt bra på att laga mat.
  • Jag gillar att slänga käft. Oftast inte på ett särskilt snällt sätt.
  • Heminredning intresserar mig föga.
  • Jag tycker det är tråkigt att gå på loppis.
  • Jag önskar att någon annan  strök mina kläder.
  • Trädgårdar är till för att sitta och ta en kall öl i eller en kopp kaffe. Inte för att påta i.
  • Jag är intresserad av att umgås och att tala med kvinnor. (Fast inte för att få dem i säng utan för att jag ofta tycker att kvinnor är mer intressanta än män) Så den sista punkten räknas nog inte..
Tecken på att jag är en kvinna:
  • Jag har stor byst.
  • Jag sminkar mig ofta. (Fast det kan män också göra, så det räknas nog inte).
  • Trots att jag gillar kött, vill jag att det ska vara väl genomstekt. Jag gillar inte blod.
  • Jag tycker att det är helt naturligt att efter en hel arbetsdag handla mat, tillaga den medan jag lägger in en tvätt och ser till att barnen gör sina läxor.
  • Jag ligger alltid ett steg före i familjelogistiken. Alltså kan jag räkna ut vad olika aktiviteter/åtaganden/handlingar eller bristen på desamma gör för att familjelivet ska påverkas positivt eller negativt.
  • Jag vet när mina barn är bekymrade eller ledsna, utan att de behöver ha talat om det.
  • Jag är inte beroende av min partner för att överleva känslomässigt. Jag har vänner.
  • Jag vet vad mina barn har för klädstorlek. Och hur dessa kläder ska tvättas och torkas utan att förstöras.
Håhåjaja. Kanske är jag bara en människa. På gott och ont. Svart och vit och grå. Som de flesta av oss är.

1 kommentar:

  1. Precis. En människa. Önskar så att könsstereotypbeskrivningarna upphörde i denna stund. Punkt.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.