måndag 7 maj 2012

Facebook avslöjar dig!

En kollega var hemma från jobbet i dag. Huvudvärk. Ojojoj.

En annan kollega sa att hon snart jobbar ihjäl sig. Hinneringenting. Ojojoj.

På Facebook berättade de detta.

För att några timmar senare berätta att de tagit en lång promenad tillsammans. Ojojoj.

Näpp. Jag tror inte att något romantiskt skedde. Det är två kvinnor med vardera sambo. Däremot är jag glad för deras skull att vår chef inte har Facebook. Huvudvärk på arbetstid. Friluftsliv på eftermiddagstid.

Skrika om stress men prioritera annat.

Jag gillar dessa kvinnor. Det är dem väl unt med en promenad. Men som sagt, man ska vara försiktig med vad man säger i cyberrymden. Chefen kanske skaffar FB snart?

7 kommentarer:

  1. Det där är lurigt. Det gäller att ha tungan rätt i mun när man skriker ut sitt liv på Facebook. Jag har också sett tveksamheter ibland, och hoppats att ingen chef sett dem...

    SvaraRadera
  2. Storbror ser dig, det visste vi att det skulle bli så. Men att storebror var vi själva, det hade vi inte trott

    SvaraRadera
  3. Av samma anledning önskar jag att min blogg vore mer hemlighemlig. Kvällskram

    SvaraRadera
  4. Jag fattar inte hur dum man kan vara???

    SvaraRadera
  5. Jag kände mig tvungen för en tid sedan att fejka ett inlägg på FB. Jag hade tackat nej till en fest som jag verkligen inte ville gå på, fast sagt till festföremålet att jag hade andra åtaganden denna kväll som inte kunde prioriteras bort. Vilket jag inte hade. Men för att inte göra henne ledsen hittade jag på en middag med långväga vänner som jag beskrev i en statusuppdatering.
    Jag är feg. Och mån om att inte såra mina vänner.
    /Maria H

    SvaraRadera
  6. Det finns de som är sjukskrivna för depression av utmattningstyp och inte orkar jobba men visar fina bilder från andra sidan jorden på FB eftersom det är just där som man är och är utmattad och deprimerad (knappast) och det gör mig faktiskt förbannad!

    Katarina

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.