söndag 15 april 2012

Mannens mardröm

Min man berättar om en mardröm han haft. Han drömde att vi fick ett barn till. Och att vi flyttade till en hyreslägenhet i ett höghus. Han vaknade kallsvettig.

Jag tror jag väntar med att berätta för honom att jag då och då lessnar totalt på att bo i villapålandet och längtar efter ett bekymmersfritt boende, typ lägenhet. Och att det händer att jag drömmer om att den lägenheten ligger i Stockholm.

Jag tror också att jag ska vänta med att fråga om hur han ställer sig till att vi skulle vara stödfamilj åt en tonåring jag känner, som verkligen är i behov av kärleksfull vuxenomsorg.

Jag väntar. Tills hans mardröm bleknat bort. Hur länge det nu tar.

12 kommentarer:

  1. Jag tror att han innerst inne kanske förbereder sig lite. Fast det vet han inte om. Ännu.

    SvaraRadera
  2. Ibland funderar jag oxå på lägenhet... tills jag kommer ihåg vilka grannar vi hade i lägenheten (då är jag nöjd med mitt lilla radhus)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade också glömt det där med grannar. Sist vi bodde i storstan i hyreshus yxade vår granne sönder sin lägenhet, vi befarade att han skulle komma in genom väggen..Du har en poäng.

      Radera
  3. Låter klokt att ha en låg profil ett tag! :-)

    SvaraRadera
  4. Ja ibland gäller det att ha känslan för när det är rätt tidpunkt att berätta saker o ting:))

    Kram

    SvaraRadera
  5. När jag tröttnar på att bo i hus, med allt vad det innebär som ensamstående, så åker jag ner en sväng till staden och kollar på bostadsområden med lägenheter. Sedan åker jag fort hem till huset i skogen och är nöjd med att lösa problemen vartefter de uppstår :)

    SvaraRadera
  6. Oops! Han läser inte bloggen då? ;)

    SvaraRadera
  7. Vi har lägenhet.. Men längtar hus och att få spela musik högt utan att grannar bankar i väggen... Få tvätta när man vill... Slippa heja ute på gården då man bara vill vara ifred... Få strö sina saker överallt utan att springa runt o plocka ihop allt då dagen är slut..

    men förstår din känsla. Ibland är det sådär ansvarlöst underbart att bara slippa alla måsten som följer med husägeriskapet..

    Kram!

    SvaraRadera
  8. Vi får väl hoppas att han inte hade en sann dröm utan det var en symbol för något annat. är det inte det så ligger du pyrt till. Risken finns att du får ta fosterbarnet och flytta ensam till Stockholm
    Sköt om dig

    SvaraRadera
  9. Jag tror det är näst intill omöjligt att skola om sig från hus till lägenhet, men vad vet man, jag har aldrig provat. Även om jag är uppvuxen i lägenheter.
    En av mina söners familj är stödfamilj åt en tonåring och det funkar jättebra. En gosig tjej som är med på alla våra familjesammankomster då hon är hos sonen. Att hon inte är lika gosig mot sin egen familj är inget vi känner av. Det kanske förkortar tonårsupproret om hon får ta paus så där varannanhelg.

    SvaraRadera
  10. Jag tror du ska smida medan järnet är varmt. Och kontrachocka honom. I alla fall med tonårsstödet. Jag önskar att jag kunde vara ett tonårsstöd jag med, förutom till mina egna förstås. Men jag har inte riktigt den tiden just nu. Jag vet, jag kan göra en omprioritering, och det kanske jag gör.

    SvaraRadera
  11. På vintern kan jag längta till lägenht men när vårsolen kommer o jag sitter i den ljumma solen ute på altanen då finns inte en tanke på att sätta sig på 8e våningen i en 4a.
    Tycker absolut att du ska ta upp funderingen om tonåringen med din make.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.