Dansösen rymde hemifrån i förmiddags. Hon var så argsåarg. Mest på sin pappa, men han var inte hemma. Så hon ville ändå markera sin ilska. Om jag inte stått i morgonrock och med håret som en fet hjälm klistrat kring huvudet, då hade jag följt med henne. Rymt från tvättberg och tjocka dammlager.
Fast när man rymmer, då vill man väl oftast göra det i fred. Ensam.
Hon klädde i alla fall på sig ordentligt. Täckbyxorjackamössa.
Efter en halvtimme var hon tillbaka. Och jag spelade upp en åhsåhärligtattduärtillbakajagharvaritsååorolig scen. Det gillade hon. Skitungen. Min skitunge. Den bästa i världen. Men jisses vilket humör!
Ja usch ja, och vem brås hon på? ;-)))
SvaraRaderaVad gulligt! Tack för att jag fick din nya bloggadress, självklart flyttar jag med :)
SvaraRadera