lördag 31 mars 2012

2, 3 eller 5 men sällan 4

I vår familj är vi 4 individer. Men det antalet stämmer sällan med hur många vi egentligen är vid matbordet. Oftast är vi 5. Familjen plus Älvans BFF (BestFriendForever). Eller så är vi 3. För Älvan är hemma hos BFF.

Det har blivit en vana vid matlagning och planering att alltid ha ett extra barn med i beräkningen. Det gillar jag. Hellre 5 än 3. 2 är helt okej, när båda döttrarna är hos sina kompisar och bara jag och maken skrotar runt. Men det känns också lite tomt.

Extremt sällan är vi 1. Ensamtid i det egna hemmet är en lyx. Som jag njuter av. En stund. Men sedan vill jag bli stördutfrågadochomkramad igen.

Jag tror att jag gillar min familj. Faktiskt.

5 kommentarer:

  1. Konstigt att man märker det först när de är på vift (men så är det för mig med)

    SvaraRadera
  2. Var sak har sin tid. Just nu tycker jag det är skönt när vi är 2, när barnen är stora men visst är det kul när de kommer hem.

    SvaraRadera
  3. Ja tack gode gud för familjen vad vore livet utan dom. Jo som en tom plåthink
    Ha det bra

    SvaraRadera
  4. Om några år är ni 6. Två storätare, tonårskillar. Då svär du ibland.

    SvaraRadera
  5. NJUT! Den tiden kommer aldrig igen o tids nog är det bara ni två i hushållet.

    SvaraRadera

Blir glad av en kommentar! Ibland svarar jag på den, i bland inte. Men glad det blir jag.